Igår kväll när jag skulle sova låg jag och tänkte på bloggen. Tänkte på hur mycket som har hänt under de här två åren som har gått och så mycket jag har fått vara med om. Startade min egen lilla blogg efter att ha läst andras bloggar under några månader. Men det var absolut ingen självklarhet att jag skulle starta någon, dels för att mina datorkunskaper i princip var lika med noll, dels för att jag var en ganska blyg tjej som inte hade världens bästa självförtroende. Vem i hela världen skulle vilja läsa hos mig? Men hur det nu var så lyckades jag med hjälp av J göra mina första trevande inlägg och när jag fick min första kommentar höll jag på att dö av lycka. Tänk att någon hade hittat till mig och dessutom ville skriva några små rader.
kMin tanke från början var att bara skriva om inredning eftersom ingen av mina kompisar delar min passion (därför var det ju så underbart att hitta likasinnade här ute i bloggvärlden). Jag har hållt fast vid den tanken, den här bloggen handlar om inredning och kanske upplevs den som ytlig ibland, inte vet jag. Men det är så jag vill ha det. Jag bor på en liten ort och har ett jobb där jag träffar massor av folk, därför försöker jag att inte vara alltför personlig och öppenhjärtlig. Vill helt enkelt inte att alla ska veta allt om mig.
Länge, länge levde jag i tron att jag var helt anonym tills jag en dag fick veta att det fanns folk här i stan som var inne och läste min blogg. Jag kan ärligt talat säga att det kändes hemskt och jag funderade allvarligt på att lägga ner bloggen. Men efter några dagar tog jag mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att fortsätta. Ville någon kika in fick de väl göra det och förhoppningsvis gjorde de väl det för att de var intresserade av inredning. Nuförtiden tänker jag inte ens på det längre, jag bloggar helt enkelt för min egen skull och för att jag tycker att det är så himla kul. Kan jag sen på köpet inspirera någon så är jag superlycklig!
kDet var hemskt vad hon babblar på idag tänker ni väl vid det här laget, hihi. Men det jag tillslut vill komma fram till är att bloggandet har ändrat mig på många sätt. Den Marie som skriver idag är inte densamma som skrev sitt första inlägg för två år sedan, den här Marie har ett mycket bättre självförtroende (även om det inte är det bästa i hela världen) och är framförallt inte så kritisk mot sig själv. Vill faktiskt tacka Er för det, alla söta kommentarer och gulliga mail har faktiskt fått mig att inse att jag duger faktiskt ganska bra som jag är. Så tack allihopa!
kJaha, så här personlig har jag väl aldrig varit förut, hihi. Men nu är det hög tid att starta min lilla utlottning för att fira mina två år som bloggare. J har snickrat ihop en liten hylla utav lite överblivet trä, den är lite sned och vind, men som tur är gillar ju de flesta av oss lite shabbiga saker, hihi. Det enda ni behöver göra för att deltaga i utlottningen av hyllan (sakerna som står på hyllan ingår inte i utlottningen, de vill jag allt behålla själv) är att antingen lämna en kommentar till det här inlägget eller att maila mig på
vitaranunkler@hotmail.comTävlingen pågår till söndagkväll klockan 20.00.
k
k